Vad är det värsta som kan hända en människa?

Som far till två vackra flickor måste jag säga att det absolut värsta i min värld skulle vara att någonting hände med barnen. En invalidisering av mig själv hade varit en baggis i jämförelse. 

Jag inser att denna frågan är väldigt beroende av livssituation och jag kommer därför inte att försöka ge ett universelt svar på den.

I ställer kommer jag att försöka bringa klarhet i en fråga som i största grad berör varje människa.Den handlar delvis om glädje och sorg, om ensamhet och om livskvalitet. Frågan lyder(läses med nasal ölandsdialekt): Är tvåsamheten det ultimata?

 Nu följer ett osammanhängande resonemang som försöker reda ut min egen ståndpunkt i frågan. Resonemanget kan mycket väl vara fyllt av stavfel och tokig meningsbyggnad. Detta beror till stor del att jag är något nere och dessutom lätt salongspackad. Nåväl, håll till godo:

Tvåsamheten är i sig något vackert; ett förhållande där två människor känner tillreäckligt med känslor för varandra för att avsäga sig de djuriska drifterna att para sig med övriga representanter med andra varelser av samma ras. Det låter så där lite lagom romantiskt. Men visst fan är det fint när man inser att det är just med denna människa man vill leva till slutet kommer. Världen fladdrar förbi i ett rosa skimmer och de små problemen som dyker upp i vardagen verkar inte ens registreras. Känslan påminner inte så lite om hur det är när fyllan börjar ta fart. Det är en oövervinnerliget som smyger sig på och världen runt omkring blir suddig i kanterna.

Ensamheten har sina fördelar; Varje dag blir till precis vad man gör den till, varken mer eller mindre. Jag behöver aldrig någonsin ta i beaktande vad andra människor tycker att jag ska göra (undantaget när jag har barnen så klart, jag är ingen dålig pappa). Vill jag hänga med vänner och dricka öl eller gå på konsert finns det ingen annan att ta hänsyn till, ingen som kräver närhet eller uppmärksamhet.

Men vem fan försöker jag egentligen  lura? Jag är själv jävligt beroende av närhet, det finns inget som är bättre för mig än att ligga bredvid någon jag älskar. Pilla i håret, smeka ett vackert ansikte, massera ett spänt ansikte eller trötta fötter, hålla om kroppen som innehåller den person jag älskar. 

Detta är såklart inte alla människors högsta önskan och det är okej med mig. Men tvåsamhet är nog fan min grej. Om jag bara kunde hitta den som är menad för mig. Jag har nu varit gift med en tjej under några år och det kändes bra tills hon hittade något bättre och stack. Jag har kommit över henne och försöker nu lita på andra människor. Den vackra flicka jag har funnit efter ett år i ensamhet är upptagen och min själ slits itu inför detta. Jag älskar kvinnan i fråga och är beredd att göra vad som helst för hennes skull. Samtidigt inser jag att jag är helt dum i huvudet som fortsätter att träffa henne. Jag frågar mig ständigt om det inte är bättre att leva i total ensamhet och därigenom inte såra eller skada någon men jag kan fan inte låta bli att träffa henne.

Slutsatsen kommer helt otippat här:

Tvåsamhet med total tillit är fan i mig det bästa man någonsin kan åstadkomma (i min värld och det är det vikiga för min del). Det är värt hur mycket som helst att komma hem till en famn som öppnar sig med värma, omtanke och kärlek. Jag hatar ensamheten.

Jag sa ju att det skulle bli osammanhängande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En resa tar sin början samtidigt som en annan går mot sitt slut. Min nya framtid har precis startat från grunden och jag försöker nogsamt se till att de positiva sakerna från förr följer med mig. Det jag vill få med mig är framförallt min barn och de...

Kroppen är slut. Hjärnan orkar inte mer. Magen vill ha näring men musklerna vägrar ge efter. Nykterheten gör ett återtåg i mitt liv efter en veckas frånvaro och jag måste säga att jag, under stundom, har saknat att kunna styra min kropp och tanke i b...

Människor.   Det finns en jävla massa av dom.   En del är vackra, en del är direkt obehagliga att titta på. En del bär på mörka hemligheter medans en del är lika öppna som en hundörad bok.   Jag vet inte var denna text kommer att sluta, jag kommer at...

Världen är en stor plats och det finns inga fasta punkter att hålla fast vid, det som för stunden verkar vara en solig klippa kan snabbt visa sig vara ett löst stenblock som följer med ner i fallet. Går det att lita helt på en annan människa och vilk...

Listan på saker som får mig något irriterad kan göras lång och samma sak kan nog sägas om i stort sett alla människor som har en förmåga att tänka själva. Men det ska jag inte gå in på nu, det jag vill avhandla idag för att kunna gå vidare med dagens...